Erfarenheten gör att jag nu kan bidra

När jag för många år sedan utbildade mig inom HR, ledarskap och beteende var min drivkraft tydlig: jag ville arbeta med människor. Jag har alltid haft lätt för att lyssna, skapa förtroende och en stark vilja att bidra till andras utveckling. Därför var valet av utbildning självklart.

Min vision var att arbeta nära människor, inom HR, i en miljö av gemenskap och

utveckling. Men någon såg något annat i mig…

Mitt första ledaruppdrag

Mitt första uppdrag som ledare blev i en dysfunktionell organisation. Jag hade 50 direkt

rapporterande medarbetare och inga stödfunktioner omkring mig. Organisationen hade länge präglats av ett destruktivt ledarskap som påverkat både medarbetare, kundrelationer och resultat. Hur vänder man något sådant?

Det första jag möttes av var misstänksamhet, vilket var helt naturligt med tanke på vad medarbetarna tidigare upplevt. Osäkerheten var tydlig: skulle man följa mig som ny ledare eller vara lojal med den tidigare ledningen? Man vet vad man har, men inte vad man får.

Att bygga nytt mitt i det gamla

Jag började med att skapa en ledningsgrupp som kompletterade mig. Personer med

kompetenser och egenskaper som tillsammans kunde bygga ett starkt team. Men även detta var en utmaning. Många ville bidra och ta ansvar, men inte kliva in i rollen

som chef över sina kollegor. I en bransch där rekrytering var svår föll valet på

internrekrytering.

Ganska snart blev det tydligt att vissa inte kunde vara kvar. Samtal om riktning, förtroende,

tillit, ledarskap och medarbetarskap pågick under en längre tid innan flera valde att gå

vidare till nya roller utanför organisationen.

Samtidigt som detta pågick skulle vi bygga något nytt, skapa förtroende, trygghet och en

tydlig riktning framåt.

Ensamheten i ledarskapet

En av de starkaste insikterna från den här tiden var ensamheten i ledarrollen.

Som ledare saknar man ofta någon att “pysa” till, någon att bolla tankar med, reflektera

tillsammans med och få stöd av i svåra beslut.

Många dagar kändes som en kamp. Jag reste mig, gick till jobbet, gjorde mitt bästa – åkte

hem, laddade om och gjorde det igen dagen efter. Det var inte en lätt tid. Men jag gav mig inte.

En resa som tog tid, och formade mig

När jag tog uppdraget satte jag ett mål: att vända organisationen på tre år.

Det tog sex år.

Men till slut stod vi där, med en stabil och blomstrande verksamhet. När jag senare fick ta

emot priset som koncernens bästa förändringsledare visste jag att det var dags att gå vidare.

Därför gör vi det vi gör idag

Den här resan har satt djupa spår i mig. Det är också en av anledningarna till att vi idag driver Sandelin Concept. Viljan att utveckla andra ledare, att hjälpa människor att känna sig trygga och starka i sitt ledarskap, och framför allt att ingen ska behöva gå igenom den resan ensam.

Vårt nya koncept bygger på det jag själv saknade: praktisk ledarskapsträning.

En kombination av teori och verkligt stöd, direkt i organisationen, med syftet att stärka

både ledarskap och medarbetarskap.

Jag vet att det behövs!

Hur känner ni?

Känner ni igen er i ensamheten?

Har ni fått rätt stöd i ert ledarskap?

Vad hade gjort störst skillnad för er?

/Veronica